Uppfinningsrik, kan man väl säga...?

Häromkvällen lät vi grindarna till trappan (upp till öv) stå öppna. Jag har inte velat att "liten" ska skutta upp å ner själv. Nu testade vi att bara låta det vara. Chili å Ellen var nere, Per å jag uppe framför dumburken.

Efter en liten stund hör jag galoppeti-galoppeti i trappan å Jaffa kommer upp, stolt som en tupp, med en av mina (fusk)Krocks-dojjor i munnen. Varför ta ngt förbjudet å gömma sig, när man vill visa sitt fynd?

Duktig tjej, vi bytte med lite godis å en tuggtillåten sko.

Så försvinner hon ner, å visst, efter en liten stund upprepas proceduren och sko nummer två kommer upp till soffan. Hm. Okej, vi kör lite byteshandel igen. Liten skuttar ner.

Jag hör ett sabla liv därnere, det slamras å låter å bonkar vid trappan. Går till slut å kikar ner. Där nere befinner sig en styck mycket frustrerad valp och en styck mycket upp å nervänd vattenskål...

Hon har alltså hämtat den stora, fulla, vattenskålen i plast, med spillkant. Hela vägen från köket och försökt att få med sig den upp för trappan...!

Jag fattar inte ens HUR hon lyckats baxa den över slätt golv...

Lilla snuttan, såååå söt:)))

Nu blev det att torka MYCKET vatten från hallgovlet och att bli arg finns ju inte på kartan. Jag ser framför mig hur hon kämpat och slitit vid första trappsteget...

Och jag ser framför mig en hyfsat företagsam vuxen vovve, på gott OCH ont:))))