Först ut: Jaffa!

Nuu börjar det bli kul, damen är lite mera hund, liksom!

Vi börjar leka lite "komma-in-med-leksaken-till handen" och byta med godis. Det går väl...sisådär! Damen har kommit på ett eget trix; att KASTA leksaken i luften till mig;))

Så har vi börjat lite, lite med att sitta kvar i små mikrostunder.

Små ingångar och fotposition... Kul!! Här kör jag inte med klicker, faktiskt, utan visar med gobit. Jaffa tycker det är jättekul!

Sedan Chili!

Nu byggde vi Varberg-snurrar och tränade på full höjd, för att testa vad bakkärran säger.... Hon ser aningens stel ut, vi ska råda bot på detta! Massage och streching + bygga mer muskler.

Däremot har hon inte rivit alls idag! Och snurrarna fungerade FINT! (Se ang tävlingen, nedan!)

Jag lägger ut en övning som vi gjorde (denna fanns inte direkt på tävlingen) och som faktiskt innehåller en hel del kluringar. Chili satte den direkt! Varsågod att pröva! ;))

...skedde i Varberg i helgen.

Det gick väl ungefär som väntat, dvs inte så bra! I år kan jag åtminstone skylla på 6 månaders tävlingsuppehåll och nästan 5 mån konvalecens, pga Chilis has-skada...

Gissa om damen´var tänd?? Hua mig och jag som är såå ringrostig!

I ridhus är det så tajt och livat, ingen bra miljö för Chili som bara laddar och laddar...

Banorna var roliga och bjöd på lite annorlunda linjer, tycker jag. Spännande!

Första loppet, ett hopp-lag-lopp, hade en sekvens där det enklaste var att ta hunden runt sig över ett par hinder. Något jag avskyr! Att bli så gott som stillastående i mitten är inget jag gillar. Tänkte att, va fasen jag testar det ändå! Chili är faktiskt förvånansvärt lyhörd och hänger på bra å så kommer vi till "snurren!" Himmel, min hjärna säger: Gå in å snurra då!" men mina fötter är programmerade på RÖRELSE och dessa komponenter kommer i stundens hetta ICKE överrens... Vilket resulterar att jag förvånad befinner mig "ur kurs" med stackars Chili på ett helt annat ställe än jag tänkt! Hinner inte improvisera rätt, utan skickar över fel hinder och fixar oss en disk! Tappar naturligtvis helt koncentrationen efter det och klarar resten, om än ngt vingligt...

Andra loppet, ett hoppklass III lopp, är en rolig bana med några spring-för-livet-sträckor. Ytterligare en såndära snurr-sekvens! Ännu en chans att testa! Provar även att göra en ngt annorlunda sväng på banvandringen, som känns mkt naturligare, men bestämmer mig för att ÖVA på att bli i mitten av snurren. Andra gången gillt!

Känns helt fel, förståss och Chili river båda hindren i snurren. DET känns inget kul, har hon ont...??? Jag bryter faktiskt loppet direkt och går av, för att se hur hon rör sig.

Men det märks inget speciellt, så vi kör även det sista agility-loppet.

Här river hon andra hindret... efter en tajt sväng... Hmm...

Jag tappar koncentrationen lite (orolig) och det GÅR inte! Chili är övertänd och far iväg lite hit och dit! Hjälp!!

Känner att jag har noll koll och bryter även detta lopp.

Så man kan väl konstatera följande:

Bättre lycka på oss, nästa gång;))

Uppfinningsrik, kan man väl säga...?

Häromkvällen lät vi grindarna till trappan (upp till öv) stå öppna. Jag har inte velat att "liten" ska skutta upp å ner själv. Nu testade vi att bara låta det vara. Chili å Ellen var nere, Per å jag uppe framför dumburken.

Efter en liten stund hör jag galoppeti-galoppeti i trappan å Jaffa kommer upp, stolt som en tupp, med en av mina (fusk)Krocks-dojjor i munnen. Varför ta ngt förbjudet å gömma sig, när man vill visa sitt fynd?

Duktig tjej, vi bytte med lite godis å en tuggtillåten sko.

Så försvinner hon ner, å visst, efter en liten stund upprepas proceduren och sko nummer två kommer upp till soffan. Hm. Okej, vi kör lite byteshandel igen. Liten skuttar ner.

Jag hör ett sabla liv därnere, det slamras å låter å bonkar vid trappan. Går till slut å kikar ner. Där nere befinner sig en styck mycket frustrerad valp och en styck mycket upp å nervänd vattenskål...

Hon har alltså hämtat den stora, fulla, vattenskålen i plast, med spillkant. Hela vägen från köket och försökt att få med sig den upp för trappan...!

Jag fattar inte ens HUR hon lyckats baxa den över slätt golv...

Lilla snuttan, såååå söt:)))

Nu blev det att torka MYCKET vatten från hallgovlet och att bli arg finns ju inte på kartan. Jag ser framför mig hur hon kämpat och slitit vid första trappsteget...

Och jag ser framför mig en hyfsat företagsam vuxen vovve, på gott OCH ont:))))

Det är ju för underbart!

Sol både igår och idag.... Har faktiskt ingen vidare lust att åka ner till butiken idag, skulle hellre vara ute hela långa dagen;))

Igår tog vi ett par timmar vid havet, hundarna och jag. Susanne med söta Cia och slemmiga Arrac hängde på! (Sorry Susanne, du vet att jag älskar dina tervar!) Jyckarna roade sig kungligt, havet låg stilla och sångsvanarna flög förbi, på väg norrut... Såna dagar älskar man livet!

Gissa vem som stensomnade två sekunder efter hemkomsten, under Chilis sköna Back-on-Tracktäcke...

Lite bilder från havet, tyvärr bara fotat med mobilen! Men jag tror Susanne filmade åxå¨, det kommer säkert i hennes blogg!

Här ligger man fiiint!!

Igår, söndag, var det dags för agilityträning i ridhuset igen. Ulla-Stina och Matilda hade fixat en spännande bana, med svårigheter som jag faktiskt lätt förbisåg... Tex är jag ju rätt säker på att kunna skicka Chili på egna rejäla ut-svängar. Men ack, man ska inte ta ngt för givet;))

Vi är helt klart ännu precis i början av säsongen.... Jag har bly i fötterna å inget flås, känns det som (Malkars, here we come!!) och Chili känns lite stressig och "kantig" i sitt sätt att hoppa och ta signaler. Hon landar gärna långt bortom hindret och linjen blir hackig. Vi är inte riktigt på samma våg, helt klart. Förra säsongen började ju precis likadant, skillnaden denna gång är väl, att jag har en MKT tydligare bild av mitt egen handlingsambition...

Vi behöver ha många lopp tillsammans, innan det riktiga flytet kommer! Hmm... tur att jag har så mkt egna hinder att träna på hemma, även om det inte riktigt blir samma sak.

Lilla Jaffa var med i ridhuset igår. Stackarn, hon har nog spytt ner vad som går att spy på, i min bil. Nu är det så, att bara hon HÖR mig med ngt slags nyklar, flyr hon och börjar salivera. Känns helt bedrövligt. Det är ju liksom mig hon blir rädd för... Mamma tar på jackan; möjlig bilfärd. Mamma håller i ett koppel; möjlig bilfärd. Mamma kommer hem från jobbet, behåller jackan på och tar upp mig för att pussas; Himmel, nu väntar kanske bilen!

 Såå, vi tränar oss på att överbrygga den ständigt närvarande förtroendekrisen...:(

Om man nu bortser från detta "lilla" problem, uppförde hon sig så väl som man kan begära av en liten 12-veckors, bland alla hundar igår. Lite yl i buren, när Chili körde, men inget oöverkomligt och hysteriskt.

Sedan bytte vovvarna plats och Jaffis tränade lite inkallning förbi de andra hundarna, gjorde lite följa och sitt/ligg/trampa-lock mm. Hon klarar fint att koncentrera sig och både äta köttbulle och kampa, mitt i röran.

Det svåraste är nog, att bli tvingad att ligga/sitta still i knät, men även det går bra, efter lite sprattel å protester.

Igår provade hon platta tunneln, alldeles själv... Följde efter storasyster igenom och jag såg henne aldrig komma ut i andra änden...? Går och tittar. Vad ser jag? Jo, en liten, liten nos sticker ut genom släpets öppning. Jaffa ligger där, platt som en flundra och har hittat världens bästa gömställe:))

Gulle! (Jaja, jag vet, inte forma dåliga vanor nu. Men det VAR sött!!)

Årsmöte på klubben, vad ska man säga?

Jag tycker om min brukshundklubb. Sedan jag bytte klubb vid årskiftet -92 (?), har jag trivts, engagerat mig och sett både upp och nedgångar.

Jag VET att vi har ett väldigt gott rykte i allmänhet. Att vi är en salig mix av människor och massor av olika raser, att alla dessa olika hundar är välkomna, på sina egna villkor. Så är det verkligen inte överallt!

Jag har varit den förste, att försvara klubbens inställning till agility, sedan det drog igång på allvar runt millenieskiftet. Då var det flera som for illa, av att VISSA av ngn anledning, inte kunde acceptera och glädjas, åt ännu en verksamhetsgren på klubben... Vår dåvarande ordförande sa rent ut, att hon inte var ett dugg intresserad och inget ville veta, eller lära sig.

Medan andra glatt välkomnade agilityn.

Det har hänt massor sedan dess! Agilitysektorn är väl den sektor, som ALLTID har fullt av engagerade entusiaster. Vi behöver aldrig böna om fler medlemmar! Vi håller massor av kurser, spottar ur oss nya tävlingsekipage varje år, utbildar instruktörer osv osv.

Vi gör faktiskt reklam för HELA klubben, när vi kuskar land å rike runt på tävling och det GÅR BRA för oss! Jag minns i höstas vid en lagtävling, när vi fick höra "Ånej, dom från Öland är här..." Sånt är ROLIGT;)))))

Klubben har för första gången representanter med på SM!!

Och ändå..... ändå VET jag, att det finns folk från agilityn, som INTE åker på årsmötena, av den enkla (??) anledningen, att just agilitysektorn ALLTID, VARJE ÅR nagelfars med en otroligt negativ attityd!

Det är ju inte klokt! Jag blir så jävla less.

Det är naturligtvis helt korrekt, att granska budget å balans på årsmötet. Alla har rätt att säga sitt, ställa frågor och påpeka rena felaktigheter, som kan smyga sig in i pappersexersisen. Men INGEN människa med hjärta å hjärna påkopplad kan nog undvika att höra, att det VARJE jävla år är samma personer, som med en väldigt negativ ATTITYD halshugger agilitysektorns försök till en vettig och realistisk budget.

Och det är just ATTITYDEN som svider mest! Herregud, förra året, fick vi t.o.m på pälsen för vad vi kallade en av posterna!!! Jesus.

Som Per sa igårkväll, tror dom på något vis, att ni är ute efter att JÄVLAS med klubben?

(Jag kanske måste påminna om, att klubben har olika sektorer? En för utbildning, en för plan, en för tävling osv osv. Dessa gör alla sina egna budgetar. Vi i agilityn gör ALLT inom en å samma sektor:

Vi beräknar för tävling å hinderpark å kurser å kurspoäng å deltagare å milersättning å instruktörsutbildning å tävlinghsledare å mkt mer.....

Vi både planerar å utför ALLT sammantaget, som klubben i övrigt har flera olika sektorer för....!)

Jag tänker fortsätta att vara stolt över min klubb. Jag tänker fortsätta att påpeka, att agilityn faktiskt numera är både accepterad och uppskattad, av det allra största flertalet. Men banne mig, om jag tänker fortsätta att  svälja negativ attityd.

Nu ska vi slå våra kloka ihop och försöka göra en ny budget för 2008. Vi får väl se om den faller medlemmarna bättre i smaken. Vi är inga ekonomer någon av oss och gör så gott vi kan. Undrar om det räcker.

Fast ärligt? Jag ger fan i vilket.

..................................................
............................................

Ang. kommentarer till detta inlägg: Tack för reflektioner och åsikter! Fortsätt gärna med det, men då jag inte på ngt vis vill SKAPA fler motsättningar (det var aldrig min mening) har jag gjort så, att bara jag läser era kommentarer.

Jag är inte ute efter ngt krig, jag vill bara ventilera en företeelse som pågått länge nu och sätta ner foten och kanske öppna ögonen på hemmablinda personer.

Personligen tycker jag naturligtvis, att ALLA hundsporter är lika mkt värda, vi är ju alla samlade för att ha roligt med våra hundar!

Ja, va fasen, när morsan sitter vid datorn, får man ju roa sig på egen tass! Man tager vad man haver liksom...;)