Ja, vad ska man säga...

Ibland känns Öland VÄLDIGT trångt. Och ibland känns det, som om ölänningar på något förunderligt vis krymper sig själva och sin omgivning, krymper och kurar ihop sig under Jante-lagen: "Du ska inte tro att du är något!"

Att tala illa om och berätta kryddade sagor om sina medmänniskor, det tolkar iaf jag som, att man inte har en speciellt stor självkänsla och på något vis måste höja sig över någon. Vara lite bättre. Lite duktigare. Lite mer renhårig. (????)

Ibland känns livet på landet som en enda stor Expressenrubrik. Och då måste förstås allt man hör vara SANT, eller...?

Kan vi inte bara vara överrens om, att så länge alla gör sitt bästa för att leva lyckliga, så länge alla bara tar ANSVAR för sina liv själva och slutar att skylla på och svärta ner sin omgivning, så BORDE det vara ganska roligt för alla?

En eloge, till dom som rakryggade tar reda på sanningen och konfronterar skitsnacket. Och en eloge till dom, som förbehållslöst kan glädjas åt andras framgångar och förehavanden.

Tack för idag och nu ska jag se om det finns ngn plats kvar till den nya biofilmen om stenåldern (?) på Biostaden:))