Varning!!

Känsliga läsare varnas: Detta är ett svärigt inlägg. Åt helsike med karma å andlighet, just nu hänger glorian på sne och jag är INTE överrens med Gud å gastarna:((((

Idag var Chili precis lika halt som igår. Tänk att man liksom ändå hoppas att nattmörkret på något mirakulöst vis ska sudda ut olyckor å krämpor.... Inte mycket sova har det blivit och det känns som om min hjärna ligger å plaskar i ett jävla vakum.

Fick tid hos vetten kl. 12 idag. Tackom å lov. Det klämdes å kändes och mkt riktigt, som jag trodde, satt det onda längst ner i tassen. Närmare bestämt längst ut i en enda ynklig liten förbannad tåled. (Tro mig, jag älskar min hund och ALLA hennes tår! Men inte dom trasiga och allt det för med sig!)

Tvingade till mig även en röntgen. Fan vad pengar det flyger iväg. Nåväl, inget brott kunde konstateras och troligtvis ingen stor ligamentskada heller. Återstår en rejäl stukning, 10 dgr på Rimadyl å VILA/koppelrastning.

Ja, det kan vi ju vi det här laget, efter 6 månaders konvalesens med brott på hasen....

För i helvete, vi har ju PREEECIS kommit igång igen med tävlandet! Och Chillan har kännts så fin i kroppen, till slut.....

I höstas kunde jag ju inte vara med på Jenny Damm-kursen med hund. Gissa vem som kommer snart igen till klubben å håller kurs??????

Deltagande UTAN HUND IGEN, ELLER.....????!!! Jag blir såå less.

Ääähh, nu skulle mina meditations-kursare höra mig. Suck. Lugn bara. Någonstans finns positivt tänk kvar och poppar upp igen.

Fröken Positiv har bara tagit TIME OUT en stund.

Återkommer.