Stackars Chili...

Under bandaget på benet har det blivit ett litet skavsår, som damen naturligtvis inte kan låta vara ifred. Upptäckte häromdagen, att det var riktigt uppsvullet (sönderslickat) och varmt... Jäkla skit.

Fram med tratt för första gången i hennes liv!

Men, det är ju inte klokt vad snabbt dom lär sig. Kan ju inte säga att hon TRIVS, men det funkar ju bra att skyffla in petflaskor, pinnar å diverse små braha saker därinne...

Jaffa är djupt imponerad: "Syrran har en permanent lekinstallation runt huvvet!! Vill åxå haa!" Mao: Jaffa GILLAR Chilis tratt... Konstig liten valp.

Ellen, å andra sidan, är djupt upprörd och bara MÅSTE tukta syrran lite extra, särskilt om hon så mycket som råkar NUDDA vid hennes huvudbonad.

Kan inte heller låta bli att lägga in ett par bilder på en garvande Jaffa!

Gulle!

Havet é vått!

Japp, Chili å Ellen fick stanna i hundgården vid dagens lilla tripp till havet. (Chili skulle springa ihjäl sig och sin onda tå!) ...och lillan behöver ensamtid med morsan.

Förs: Ut till bilen. Hmm. Koppel på och efter att ha börjat dreggla å streta emot lite, så JÄKLAR I MIG, hoppar hon in SJÄLV därfram. Ojjj.....

Nåväl, pigg var hon ju inte.

Ok, framme!

Blåsigt som attans och lågvatten. Såå fint på stranden. Jaffa var salig, sprang som en skållad bäver i vågorna;)) Hon roade sig kungligt och vid den efterföljande promenaden, passade jag på att gömma mig upprepade gånger. Kul lek, tyckte Jaffa.

Hem igen...

Hon följer mig LÖS ända fram till bilen och kommer så långt att ena framtassen självmant är uppe på tröskeln. Lycka! Eller...??? Näääää, sen låser det sig och lock å pock har NOLL effekt. Det slutar med att hon FLYR från platsen. Bara joggar iväg i panik. Tappar tillslut tålamodet. Kliver in i bilen, ropar HEJDÅ (jodå, hon ser å hör!) startar och kör iväg. Känner mig som en bov.

Stannar vid "stora" (nåja!) vägen och kollar i backspegeln. Jodå, liten förtvivlad Jaffa far runt, runt å letar där bilen stått. Håller på lääänge....

Tillslut öppnar jag passagerardörren. Hon hör mig å kommer NÄSTAN fram. Till slut går jag ut, Jaffa flyr en liten bit å sätter sig till slut å sitter KVAR. Låter sig klappas och få kopplet på.

PUH, hemfärden kan börja.

Det har gått ett par timmar nu och NU verkar jag vara förlåten. Ja, jävlars vad lite åksjuka kan ställa till.....

Presentar er med Bläsinge-bilder: