Ett litet PS, ang förra inlägget......

Lena skrev:

"Att hålla på med hund är det bästa som finns. Det finns många olika metoder och många olika hundar. Det gäller att hitta det som passar just mig och min hund.

Att gå ut att säga att något är FEL, då undrar jag, är du fullärd? kan du allt?

Är det DU säger det rätta?"

Anja (den allvetande och fullärda) svarar:

Om vi nu ska gå in på METODER, (vilket jag alltså inte ens andats om tidigare) så undrar jag: Tycker du verkligen inte, att det faktiskt finns metoder som är fel????? (Oavsett hundindivid, alltså?)

Det tycker jag!

För hundra år sedan, fick jag rådet att slå min hund i pannan för att lära den "ställande under gång." Kan den metoden vara rätt på NÅGON hundindivid?

Är det någonsin rätt, att trycka ner en hund i marken? Är det någonsin rätt, att köra ignorering om hunden attackerar en annan hund? Är det någonsin rätt, att använda elhalsband? osv osv...

Jag vågar påstå, att det finns en uppsjö av metoder som är FEL, oavsett hund/hundägare och det behöver man verkligen inte vara varken fullärd, eller allkunnig för att begripa.

Mig har talat. UGH.

Ojoj, det är ju trevligt att väcka debatt ibland!

Jag väljer att här lyfta upp ett bloggsvar jag fick idag, (på mitt inlägg om "ledarskap".) Resonemanget fortskrider, således...

Lena, som är anonym, skrev följande till mig:

"Anja den allsmäktige!?!?

Att hålla på med hund är det bästa som finns. Det finns många olika metoder och många olika hundar. Det gäller att hitta det som passar just mig och min hund.

Att gå ut att säga att något är FEL, då undrar jag, är du fullärd? kan du allt?

Är det DU säger det rätta?

Ledarskap. Det är allmänt sett i livet en väldigt god egenskap. Bra att ha på sin arbetsplats. Bra att ha i skolan. Bra att ha på kurser. Men inom vissa grupper i hundvärlden är det tydligen något dåligt.

Precis som att ledarskap skulle vara förknippat med att vara elak mot sin hund, att inte ha en hund som arbetar med glädje.

Jag tror att det vore väldigt svårt att komma någonstans med sin hund om man inte har ledarskap.

Du skriver: Jycken gör utfall mot andra hundar el. kommer helt enkelt inte direkt på inkallning.... just det, du gissade rätt!

Diagnosen lyder: Inget ledarskap. Just det du måste lägga ner tid på att TRÄNA för att komma tillrätta med problemet.

GIVETVIS måste man TRÄNA sin hund, hur ska den annars lära sig mågot.

Jag tycker visst att det visar brist på ledarskap om hunden skulle bete sig som ovan. Och jag tvivlar på att du skulle låta dina hundar göra så????

Alltså lär vi hunden att inte göra så, hur vi gör är väldigt olika. Men kontentan av det hela är ändå att jag som ledare lär hunden vad jag vill att den ska göra.

Vad är det då om det inte är ledarskap, el. samarbetspartner med bestämmanderätt, el. vad man nu kan hitta på att kalla det????? "

Lena

...och Anja (den allsmäktige) svarar:

Det är ju en herrans tur, att jag har en blogg där jag faktiskt får skriva precis vad jag vill och uttrycka mina ÅSIKTER hur mycket jag vill.

Det är lite komiskt att du, Lena, uppfattar mig som om jag tycker mig vara allsmäktig? Och som om jag tror mig vara fullärd?

(HAHAA!! Om SÅ vore fallet, skulle allt vatten vara vin och jag skulle inte lägga ner en krona på att fortbilda mig inom hunderiet!! Det skulle ju inte behövas, eller hur?)

Lena, du tolkar mina åsikter som fan läser bibeln!!

Exakt VAR i  min tidigare text, skriver jag att man INTE ska individanpassa träning? Exakt VAR i texten skriver jag, att det är OK att låta sin hund bära sig illa åt??? (Jaga, inte komma osv)

Du skriver att ledarskap (förmodar att du menar ett BRA sådant) generellt sett är en GOD egenskap? Jamen visst!! Självklart!! Har jag någonstans skrivit i min text, att ledarskap i sig, är ngt dåligt???

Jag tar det EN GÅNG TILL:

Det jag fullkomligt SPYR på snart, är just det förbannade tjatet om att ledarskap är nyckeln till allt. Och det jag lika mycket spyr på, är TOLKNINGARNA av det. Om bara alla tolkade det så som du beskriver det (god ledare i olika sammanhang, med allt vad det innebär), så vore det väl gott och väl, men så ÄR det ju INTE! Ordet är fullkomligt förstört av rang o dominanstänk, av tänket att hundar är uppåtsträvare på en fiktiv rangskala och tar över, så fort de får en chans, av tänket att vi måste bevaka vår plats i hierarkin osv osv.

Du skriver: Att du tror "att man har väldigt svårt att komma någonvart med sin hund om man inte har något ledarskap."

Jag tycker så här: Man har väldigt svårt att komma någonvart med sin hund, om man inte har KUNSKAP.

Det blir så otroligt tokigt, om stackars hundägare får höra ledarskapstjafset, utan att få en EXAKT bild av vad det innebär. Lägg därtill, att de måste gissa sig till just den instruktörens definition. Varför måste man envist hålla fast vid begrepp som inom hunderiet ger så mkt utrymme för feltolkningar???

För en person betyder ledarskap, att "alfarulla" hunden på backen, för så gör vargarna???

För ngn annan, betyder det att hålla sin position överst i rang?

För en tredje, att käka ett jäkla kex, innan jycken får sin frukost?

För en fjärde, att helt enkelt bestämma över hunden? (Vilket vi de facto måste)

Varför inte göra det så förbaskat mycket enklare, genom att tala om och lära ut metoder, istället????

Lena, kan du förstå, att det är själva begreppet och de många tolkningarna jag vänder mig emot? Jag har övh inte diskuterat metoder och vilka metoder som är rätt och fel...

Kan du förstå, att bara för att jag avskyr flummigheten och missbruket av det jäkla ordet, INTE säger att vi inte får säga ifrån till våra hundar, eller att de får löpa amok vind för våg???

Kenth Svartberg (fil dr etologi) har en sjysst modell, som jag tusen ggr hellre använder på kurs, än tjatar om ledarskap:

Grunden heter TRYGGHET. Sedan har vi BESTÄMMANDE och till sist SAMARBETE. Ju mer samarbete, desto mindre bestämmande behövs det.

Jag lär mkt hellre ut metoder för ovanstående, än tjatar om ledarskap.

That´s me. Allsmäktig å allvetande, eller inte.

Nyss inkommen efter en prommis i skog å mark, med hundarna.

Ellen och Jaffa spatserar ett par meter före mig och Chili befinner sig nånstans bakom oss. Hör hur det knakar bland grenarna precis intill stigen å tror det är Chillan.

Nähädå, två stora harar flyttar sig lagom raskt in i skogen, bara någon meter framför två hundnosar! Både Jaffa o Ellen fryser till is med långa halsar. Jag säger "stanna" och de stannar. Kommer in till mig å får ett par godisar, så går färden vidare.

Ok. Varför stannade de??

Är det för att de ser mig som supreme alfavarg?

Äääähhh, hade jag varit varit varg, hade jag för bövelsen sagt: "Snabbast tar dem, tjooohhooo!!! Middan é räddad!!!"

(Dessutom fick de ju faktiskt lov att gå ut FÖRE mig genom ytterdörren idag. Så, där föll DET resonemanget.)

Är det för att de är IIIMPONERADE av mig???

Ääähh, skulle jag impat på hundarna, hade jag sagt: "Ni stannar, JAG tar dem!!"  ;)

Eller, har de helt enkelt lärt sig att det lönar sig bättre att stanna, än att jaga efter och få en helvetes förbannad o galen människa i hälarna?

Nu är människan glad och go istället å bjuder på gotte...

"Ingen rädder för vargen här.... Tralalllaaalaa...."