Japp, dags igen tycker jag. På ofta förekommen anledning kommer här en omarbetad version av ett kåseri, jag för ett bra tag sedan hade i ÖBHK´s klubbtidning.

 Jag är så in i bängen trött på, att tala med förtvivlade hundägare, som av både omgivning och instruktörer fått höra, att de brister i ledarskap över sin hund. Det är dessutom INGEN, som kan tala om exakt vad detta ledarskap innebär???

Oftast drar man paralleller med vargflocken. Gammalt bullshit! En VILDLEVANDE vargflock, består av mammavarg, pappavarg och deras avkomma. Det finns heller inga som helst belägg för, att det i dessa familjer skulle pågå en ständig kamp för att klättra i rang…

Var o en gör sin uppgift, alla hjälps åt med det de är bra på, dock har mamma o pappa sista ordet. Som i vilken familj som helst!

En HUND är dessutom ingen varg!! Årtusenden av utveckling och domesticering, har fjärmat vargen o hunden lååångt från varandra. Och en sak till: Du är ingen hund. Du är ingen varg. Ni är hund och människa. 

Men resonemanget lyder oftast så här: 

• Jycken drar i koppel=Inget ledarskap.
• Jycken skäller och stressar=Inget ledarskap.
• Jycken springer till dörren och skäller, när grannen vill låna en kopp socker=Inget ledarskap.
• Jycken jagar å biter fåren=Inget ledarskap.
• Jycken gör utfall mot andra hundar eller kommer helt enkelt inte direkt på inkallning… Just det, du gissade rätt! Diagnosen lyder: Inget ledarskap.

Och i vilken andemening lyder denna dom EGENTLIGEN? Jo, hundägaren anses vara en misslyckad ”överhund”. Hundägaren har totalfalerat i att bli stormogul, guru, alfavarg i sin egen hunds ögon. Ve och fasa!

Är det alltså så, att denna människa måste genomgå någon sorts genmanipulation, någon slags totalomvandling, för att få jycken att traska bredvid sig, himlandens med de trofasta ögonen och beundrandens sin ranghöga människa? Eller räcker det att handfast tala om för jycken var skåpet ska stå? Rycka i kopplet, kasta i backen, öka dosen obehag för alla övertramp den gör? Eller ska människan helt sonika överge tanken på hundägarskap och börja odla biodynamisk spenat, istället?? 

Eller… finns det andra sätt att se på saken? Är det inte så oändligt mycket enklare att bestämma sig för, att skrota rädslan för att våra hundar försöker ta över världen och minska pressen på att behöva bli en mini-Hitler, som minsann inte låter sig klättras på…? Att skrota flummiga föreställningar om att hundar konstant strävar uppåt i en fiktiv värld av rangordning och dominans…? 

Hur kan man se det istället?

Tja, varför inte börja med att se på hunden för vad den är: En sann opportunist, som helt egoistiskt gör allt för att skaffa sig (och behålla!) fördelar, i denna vår människovärld. Tro inte för ett ögonblick, att hunden tror den är en människa. Tro inte för ett ögonblick, att hunden ser människan som en hund, en like. Varför skulle den?

Och personligen tror jag inte heller för ett ögonblick, att mina hundar, eller någon annans hundar, gör saker för att BEHAGA mig!!! Sen när blev våra hundar humanpsykologer? Sedan när, kan hundar tänka på människans bästa och välbefinnande? Sedan när, gör våra hundar något över huvudtaget, utan att vinna på det? 

Vinsten i sig kan se oändligt olika ut. För någon jycke kan vinsten vara, att slippa få ett slag i pannan, eller slippa ifrån ett koppelryck. För en annan jycke, är det oerhört befriande, att efter ett kravfullt träningspass, med mycket ”korrigeringar” (dvs. straff), få kasta sig över första bästa hund (eller fårflock) och därigenom få utlopp för en uppdämd mängd frustrationer… 

Vinsten kan också vara, att få hämta fåren, att få ta nästa agilityhinder, att få busa med sin människa, eller känna smaken av köttbulle… Vinsten kan tyvärr även vara, att återigen njuta av friheten och rådjursjakten, då hunden lärt sig fördelarna med rymningar… Inte att förglömma, vår egen vinst!

Exempelvis, är straff förstärkande för bestraffaren! Jojomän. Har man ett dåligt träningspass (och sig själv att skylla) och känner irritationen växa, känns det för någon sekund väldigt skönt, att avreagera sig på den som är närmast och detta torde då vara hunden. Som ju faktiskt är ”skuld” till eländet. (För inte går du till din instruktör och slår honom på käften?) Och denna sköna känsla läggs på minnet. Vilket innebär att vi mer än gärna upprepar oss. Inte bara hundar gör gärna om det som känns bra, så fungerar även vi människor. Tro mig, jag har själv varit där.  

För inte allt för länge sedan, försökte jag medelst korrigering (dvs. straff) att komma tillrätta med ett träningsproblem på agilitybanan. Vad det ledde fram till? En ledsen, osäker hund, som i något långsammare tempo, gjorde om samma fel gång på gång.…och ett jäkla dåligt, gnagande samvete hos matte. 

Så vad ska man göra då? Jag tänker så här: Istället för flummiga begrepp om ledarskap, måste jag skaffa mig KUNSKAP om hundars sätt att lära och kunskap kring, hur just MIN hund fungerar.

Vad är den bästa motivatorn för min hund? Ja, jag talar om BELÖNING! Älskar hunden att arbeta, kan det vara belöning nog. Men face it, alla hundar jobbar inte för jobbets skull, däremot finns det hundar som går igenom eld, för en köttbulle. Det finns även hundar som tar i ifrån tårna, för att få slita i sin kamptrasa en stund. Eller för att få klappar å pussar på nosen… 

Och när du väl vet, vad din hund älskar, då har du också nyckeln till framgångsrik träning. Då infinner sig nästa delikata poäng; Att skaffa sig kunskap om HUR man tränar med belöning! Det är skillnad mellan muta och positiv förstärkning… (Tyvärr finns det gott om hundägare/tränare, som inte känner till  det…) 

Nu tar vi exempelpunkterna igen:

• Jycken drar i koppel= Den har inte LÄRT sig fördelarna med att gå fint...
• Jycken skäller och stressar= Du måste ta reda på varför, sedan helt enkelt GÖRA något åt problemet.
• Jycken springer till dörren och skäller, när grannen vill låna en kopp socker= Vad vill du att hunden ska göra istället? LÄR den ett alternativt beteende.
• Jycken jagar å biter fåren= Tja, beroende på VARFÖR, gör upp en handlingsplan och träna med bra förutsättningar.
•  Jycken gör utfall mot andra hundar eller kommer helt enkelt inte direkt på inkallning… Just det, du måste lägga ner tid på att TRÄNA för att komma tillrätta med problemet.

Tror du verkligen på fullt allvar, att om du alltid går genom dörren först, om du alltid äter först, om du trycker ner din hund i golvet… då har du en blint lydig hund? (Och inga av ovanstående problem!) Då ser hunden ”upp” till dig?

Så om jag släpper ut mina hundar före mig själv genom dörren emellanåt, kommer jag i deras ögon att förvandlas till något oviktigt som katten släpat in…? Om mina hundar gör misstag i fårhagen, beror det på att de faktiskt får hoppa upp i min famn emellanåt och på att de sover i sängen ibland? 

Det är så oändligt enkelt, att hålla fast vid gamla förlegade klyschor… Det är så lätt, att trycka ner folk i skorna genom att degradera dem från ”alfa” till någon som t.o.m en HUND trampar på… Det blir en aning mer arbetsamt för oss instruktörer, att söka KUNSKAP och METODER att förmedla till dem som söker vår hjälp. Det kräver, att vi tar reda på, vad våra hundar faktiskt ÄR och hur de faktiskt fungerar. Det kräver, att vi lär oss och kan lära ut, inlärningspsykologi. Våra hundar försöker inte ta över världen, de strävar efter fördelar. Det blir alltid lite mer arbetsamt, att jobba fram individuella metoder, för att applicera våra önskemål på varje enskild hundindivid.  Såå……det är väl bara att välja: Rusta sig för att försvara sin plats överst på en gammal dammig och förlegad rangordning, eller lägga ner lite jobb på att lära sig sjyssta metoder för ett gott samarbete.Jag anser mig med bestämdhet INTE vara någon slags ”flockledare.”Däremot anser jag mig vara, den som har ANSVARET att se till, att hundarnas och min relation fungerar. En samarbetspartner med bestämmanderätt, det är jag det! Vad är du? 

Dom ljuger!

SMHI alltså. Sol å 10 plus?? HRRRMM. Nåväl, grått eller ej, idag tog vi en långtur genom ny terräng, på 2,5 timme. Senaste agilitypasset på klubben har inspirerat mig, hur dålig kondis får man ha, egentligen???

Återigen bara mobilen att fota med, det regnade så smått när vi startade färden.

Kände mig som en riktig stigfinnare! Tänk att vi har bott här så länge och ännu hittar man nya, underbara rundor? Får passa på nu, innan alla nöt blir släppta på sommarbete! Turen gick genom skog o vackra, betade hagar, över leriga stigar och ut i kärr med älgtorn, att klättra upp i. (Såklart!)

Ute i våtmarkerna känner man sig nästan inte som i Sverige! Vilka fågelläten jag har hört, himmel, det lät som om vi var i värsta djungeln! Önskar man kunde lite mer om just fåglar, jag vill VETA vad jag hör!

Vatten å våtmarker är ngt jag alltid älskat. Får passa på att njuta NU, innan ALLT blött som finns, försvinner ner till all oändlig nybyggnation i Färjestaden! Snart har kommunen tömt allt som finns, här på östra sidan..... Åt helvete, är vad det är!!!

Inflyttning i all ära, men INTE till vilket pris som helst!! Vart ska då alla grodisar ta vägen....?????

Titta vilken fin, yrvaken groda vi hittade? Tror det är en sk. vanlig groda, Rana temporaria. Den var lite bångstyrig, innan den upptäckte att handen var varm å skön att sitta i;)

Nedan: Utsikt från ett älgtorn.

Ovan: Ja, jag lekte lite med bilden. Det är Jaffa som roar sig kungligt i kärret! Man kan GRÄVA å PLASKA å BUBBLA.....

Jag gillar gamla trän, döda som levande...

Det är fascinerande med dessa stigar o vägar genom öländska Mittlandsskogen... Se detta bygge tex. Vem har slitit här? Närdå? Har det BOTT ngn här ute?

Jahadå, vi har gått LÅNGT idag!

Ovan: Naturligt konstverk...

Vi kom ut från skogen i Bostorp, en av grannbyarna. Här höll jag till i många år, hos Gilbert och IngaBritt, som födde upp welshponnyer. Just här, har jag ridit barbacka på elaka lilla Kalle sååå många gånger;))

Kalle slängde av ungar i parti o minut, han var skicklig på att pricka in dom i staketet runt hagen. Vi blev dock bästisar och gjorde många halsbrytande turer tillsammans.

Kalle älskade den gamla pilallén, på hemvägen brukade han stanna vid de äldsta och mest värkbrutna träden. Så stod han en stund med spetsade öron vid varje träd, innan han tyckte att vi kunde fortsätta. Vem vet vilka som bor där, men de skulle artigt hälsas på. Varje gång.

Gilber o Inga.Britt är döda sedan flera år. De är säkert tillsammans med sina älskade hästar någonstans....

Så närmar vi oss Bläsinge och passerar Dörby, med alla vackra gamla gravstenar... Öland är fantastiskt!

En härlig långpromenad i vårsolen!

Ellen ville stanna hemma hos husse och är man 10 år får man väl bestämma lite själv...

Chili, Jaffa o jag tog en tur genom byn och ner över sjöängarna vid Östersjön. Såå vackert! Lärkor i mängd och tofsvipan har kommit!

Hade tyvärr bara mobilen att fota med:

Nedan: Två bc i sitt rätta element; Irlands gröna kullar!

(Näää, skojar bara. Det är dammkanten på sjömarken.)

Japp, vi ska göra om lite på vår mysiga (fast den är INTE så mysig nu...) veranda och behöver utrymme! Jag fick lite inspiration idag, när jag sådde fröer och satte pelargonsticklingar, där ute...

Därför säljer vi vår köksoffa, med gott om plats till förvaring under locket.

Sitsen är i gammaldags tyg, gul+guld.

Mått: L 152, H ca 50, D 53. Pris: 500 kr, prutat o klart!

Hjälp, var ska jag NU göra av med allt julpynt? Får väl sälja det med, hahaa!

Iaf, vill du ha den, så hör av dig bums till oss i Bläsinge, gärna via mejl:

anja.giermann@telia.com

Ja, nu blir det sådär konstigt igen, med inläggen...

Inledningen till detta inlägg, står att läsa under "Vallning i Nybban, forts."

Så... läs det först, kanske? Eller börja här och bli lagom förvirrad;))

För Jaffas del, försökte jag fokusera på att hålla henne lugn, trots att fåren stressade. Hon skötte sig efter omständigheterna superbra, dock övergav vi lilla träningshagen, för att köra "terrängbana" i hela hagen. Massor av vrår, stora liggande träd, liten klippa osv. Hemma är det platt...

Ja, å så gässen å hästen i hagen bredvid.

Det blev skitnyttig träning i att klura på lösningar (Jaffa fick klura, alltså), vänta ut tjurig ledartacka och valla i "terräng."

Jag tycker min lilla vovve skötte sig finfint! Något tajt å snabb emellanåt, men hon försöker!

Ovan: Lite kvistar stoppar inte Lill-Jaff!

Oj, ett träd... Då klämmer man sig emellan!

Ovan: Stooopp å belägg!

Ovan: Nuu tar vi det piano!

Ovan: Här ville jag ha Jaffa höger, mot staketet, men där står ju en HÄST!!

Jag får hjälpa till lite...

...och NU då??!

Haha! Ser ni handen med pinnen? Jag fick lite "diskret" kroka loss fåret från trädet! Jaffa hade kämpat så tappert i evigheter...

Tjo, dom är loss!!

..................................................
.......................

Kvällen har dock tyvärr avslutats olyckligt!

När jag kom in efter att ha hämtat mat i frysen, möts jag av en olycklig liten hund... Jag vet inte vad som hänt, kanske försökte hon ta av Ellens mat och ngn av damerna har gett sig på henne?? Det syns inget fysiskt, men hon är förtvivlad och småchockad... Skakar, ligger o trycker, helt olycklig!:((((

Har ALDRIG hänt innan! Vad tusan är det????

Ja, vi får se hur länge "det" sitter i...

Känns nästan som om hon ska få plats i sängen i natt...

Idag har Elisabeth/Frasse och jag med både Chili o Jaffa varit hos Anna/Sally och vallat. Det blev många nyttiga erfarenheter på en gård med massor av djur!!

Jag tror alla tre hundar gjorde stooora ögon emellanåt!

Jag menar, exakt HUR många kalkoner har mina hundar sett på nära håll? När vi fikade, stod mina jyckar vid tvättvindan och Anna hörde plötsligt, att Jaffa tokskällde! Vad nu då? Johodå, där stod kalkongubben å bröstade sig några meter bort... Himmel, vad jag skrattade!

Sedan hade vi sällskap av en av många katter, som tyckte att Sallys långlina var en ypperligt rolig leksak! Och vi ska ju bara inte tala om GÅSAPARET, som höll till precis vid fårhuset, dit bäna gladeligen drog, så fort de fick en chans! Jag skickade Chili (hon assisterade flitigt hela dagen, duktig tjej!) på ett hämt och hon tvärvände å kom och bad om hjälp! Vadnudå??? Jo, där stod gässen å motade bort hundarna från fåren....;)))

Ovan: Såhär ser en gås ut, som fråndriver en bc......

Ovan: "Såg du hur feg hunden var???!"

Hundarna fick hjälp med de befjädrade odjuren (jag hade käkat upp dem, ungnstekta... mmmmm.) Särskilt när Jaffa modigt klämde sig mellan gås å staket för att plocka ut fåren från hörnet och den "lille" jäkeln högg tag i halspälsen......

 Ja, det hjälps ju inte, vi har garvat oss blå!!!

Vi fick en rundtur bland Annas alla FINA hönsraser åxå, det var ju så man blev riktigt sugen!! Men nu ska det bli ateljé istället för hönshus hemma.

Tack åxå för supergott o trevligt fika!

Vallningen då?

Sally var först ut och hon är en dam med massor av spring i tassarna! Fåren har nog ungefär lika mkt spring i klövarna och det känns som om det har blivit lite "moment 22" för dem alla.

HJÄLP de kommer att sticka, tänker Sally! HJÄLP vi sticker, tänker fåren!

Sally ska lära sig att tänka runt fåren, inte rätt på, eller rätt efter. Så vi introducerade liten pinne, att vispa till med, när hon vill rätt in på flocken. Tänka utåt med nosen, längs staketet. (Fåren klistrade helst längs med staketet.) Sally vill BARA upp å stoppa, inte så konstigt. Vi kom fram till, att hon måste lite på att matte sköter SITT jobb på andra sidan flocken och håller dem. Hon får INTE komma upp på sidorna.

Elisabeth gick med lina efter och Anna fick fokusera på att hjälpa Sally balansera bakom, i mjuka svängar. Det såg jättefint ut emellanåt!! Hejja!!

En större fålla blir nog byggd nu (eller hur Anna?!). Vi pratade om att ge Sally de BÄSTA förutsättningarna hela tiden, hon ska inte behöva få panik för att fåren sticker!

Så en stor fålla, för balans, kontroll och att lära sig uppföra sig mot fåren. Sedan träningshage (typ 25:a) och sen större...

Här kommer lite bilder på Sally:

Duktig Anna, håller fåren på plats!

Frasse var så cool å duktig! Gjorde korta hämt, där han plockade ut fåren från staketet! Och nu talar vi om får som verkligen satt som MAGNETER mot nätet... Han har nog lite lugnande inverkan och Elisabeth har så jäkla bra tajming, de kunde jobba mkt med fåren mitt i träningshagen.

Lite Frasse-bilder:

Frasse på väg!

Man ska runda fint...

GÅ med er! Den vita längs fram, ledartackan, var en envis jäkel!

Ovan: Plättlätt! Var det här du ville ha dem, morsan?

Så, låt dem gå!

Jaffa då??

Jag skriver om henne i nästa inlägg!

Tack snälla Anna för idag!!!

Jaha, lördagkväll i mars... Slask å kladd å skit hela dagen....

Och VEM står ute i mörkret på förstukvisten, med PANNLAMPA och inviger nya gasolgrillen, just nu tror ni???? Per.

Himmel, jag dööör!!! Vad ska grannarna tro??? Fast dom ser väl bara ett mystiskt ljusken förståss... och känner lukten av vitlöksmarinerade lammkotletter...

Nu ska jag mysa, vänta på maten å dricka min Campari Orange.

Japp, lärkan har kommit!!!

Nu är det flera dagar sedan jag såg årets första lärka drilla över vallen bakom fårhagen, har bara glömt att skriva om det!

Det är något visst varje år, man blir alldeles varm om hjärtat!:)

Tänker alltid, stackars små fåglar, nu kommer snart bakslaget...
Det sägs ju, att lärkan ska få snö på vingarna 3 ggr innan det är VÅR... Läste i Jennys blogg, att tranan hade anlänt, då kommer de snart över hustaken i Bläsinge... DET är en känsla det!!!