Jaha, ännu en morgon då jag vaknar 04.00

Faktiskt inte särskilt trött heller. Man ser så mkt konstigt på tv vid den tiden (Kan ju inte gärna ge mig ut med gräsklipparen så dags, även om det skulle behövas!). Idag va det nåt program om allt hemskt å förfärligt som kan hända i kroppen vid 40+ HAHAHAA!!!

Reportern sa ngt i stil med  "....och medan vi kämpar för att hålla oss vid liv efter 40...." VAD SÄGER DU OM DET, CILLA????!!

Nog om detta! kom bara på, att jag så här innan frukost, vill dela med mig av en liten jobba-historia. Många har säkert hört den, men iaf.

Jag tillhör ju den knasiga skara, som både tror på oc h faktiskt har konverserat många ggr med naturväsen. Stora som små. Jepp, så konstig é jag.

En av de första gångerna det hände, var för många år sedan på en slags kvinnoträff som kallades "Sköna Söndag".

Jag skulle hålla ett litet föredrag för sådär en 40-50 pers om mitt jobb inom flummeriet;)

Då är där plötsligt ett litet "flygfä" som svirrar runt i luften och talar med hög o upprörd stämma om några enbuskar?? Hmmm....

Hon var väldigt precis med vem i gruppen hon ville tala allvar! Jag fick ju börja med att fråga, om personen i fråga ens ägde en trädgård? Jodå.

Med enbuskar på? Jodå.

Och då.... tog det skruv: Den lilla bevingade varelsen började upprört att böna o be, att dom INTE skulle ta bort enbuskarna, särskilt inte dem runt stora stenen för DÄR minsann, bodde de!!!

Fanns det en stor sten? Jodå.

Kvinnan i publiken satt där, lång i ansiktet... Hennes man hade nämligen redan lånat hem en röjsåg.....

Undrar just, hur många buskar som blev KVAR efter detta?

Var rädda om er och kom ihåg: De små osynliga behöver massor av människor som tror på dem!!

hur skulle det vara, om ingen trodde på DIG?!

Kram! Nu é det frukostdagx.