Ja, så var det över för denna gång, Agility SM 2009!

Först: Tacktack alla snälla, härliga människor som hejjat, skickat lycko-önskningar och hållit tummarna! Vi var ett rejält gäng från lilla ÖBHK som gav oss in i hetluften...

Det räckte dock inte riktigt hela vägen i år! Eller rättare sagt, för mig och Chili räckte det inte alls! Det blev mest ytterligare en bekräftelse på de senaste tävlingarnas resultat: Vi får inte till det än så länge i år! Något litet blir alltid fel och det har man INTE RÅD MED i dessa sammanhang!

Jag har eg en hel massa tankar kring arrangeramanget, banläggningar och domare som agerar "utkastare" (j-a otyg!!) och faktiskt, så ids jag inte skriva allt utan uttnyttjar min vän Annas ord i hennes blogg; läs här!

Vill på en gång även säga:

Tack snälla Karlskronagänget, ni har KÄMPAT för oss deltagare med ett stort o ansvarsfyllt arrangemang, så TACK!!!

Mina egna diskningar (100%), har varken med arrangemang, eller banläggning att göra, dem tar jag "gladeligen" på mig, alldeles själv!! Två ggr flickade Chili oväntat ifrån mig, in i fel tunnel -det måste jag ta tag i. Har jag varken sagt "ut", eller visat utåt, SKA hon inte svänga ifrån mig!!

Sedan var jag inte tillräckligt hjälpsam vid agility-lagloppets svåra slalomingång och vid hopplagets bana, liksom fastnade jag för länge på ett ställe, hann inte riktigt före och plupp -stack Chili in i en tunnel, istället för att fortsätta rakt fram över ett långhopp.

Härligt underbart spännande finaler har vi fått se i alla fall, fasen jag gråter alltid då, vare sig jag känner medaljörerna eller inte;))

Ni är SÅÅÅ jäkla duktiga och oj, vad vi kommer igen till 2010!!!

(Jaaa, det vill säga om vi kvalar. Då måste jag nog få ordning på disk/femfel-trenden först...)

Tillägg:

Kom på, att jag kan ju kopiera det jag skrev på agilitylistan, ang "utkastning:"

...Sedan har jag en personlig reflektion och frustration, som bara växer ju mer jag tänker på det:

Ska verkligen SM-domare behöva lägga krut, tid och fokus på att bedöma, när ngn är mogen att jagas av plan? I ren okunskap drabbades jag själv av det två ggr och det känns ju oerhört frustrerande, att utöver besvikelsen att ha diskat sig (johodå, 100% disk i helgen) inte få köra på och avsluta loppet på ett sjysst sätt. Jag kan ABSOLUT förstå meningen med att inte låta ekipage TRAGGLA hinder på banan, eller ta om kontaktfält och dylikt (det är ju trots allt SM...), men det liksom sitter i ryggmärgen; att om hunden går in fel i slalom, skyndar man sig att skicka om...

Adrenalinet och diskningsförvirringen gör ju sitt till, att man inte reflekterar över en domare som blåser å blåser och till slut måste "jaga ikapp" och kroppsligen stoppa en förare från att fortsätta...

Jag kan bara tala för mig själv, men när jag sedan diskade mig i söndagens hopplopp och tappade jycken förbi en hindersekvens efter det, blev jag helt

handlingsförlamad: Hjälp, vad får jag göra NU då? Vart FÅR jag skicka henne utan att bli utföst??? Bidrar ju inte precis till att bara köra på och köra klart...

I finalloppet (efter sedvanlig disk, hihi), rundar min hund ett hinder, jag skickar över från rätt håll och.... PIIIIP domaren blåser av mig och tar sig (vänligt nog??) tid på banan att förklara läget. Men HIMMEL!!! Låt oss bara få köra KLART på ett BRA sätt!!! Det är för jösse namn SM-final och massor med publik runt banan, som inte fattar NÅGONTING! Vad gjorde hon? Vad sa domaren? Varför kör hon inte?? (Jo, jag fick dom frågorna sen) Det ser illa ut och tar tid och det KÄNNS in i hjärtat, när man kämpar, misslyckas och sedan blir utslängd.

Onödigt, ogint, småsint och trist.

Ingen frustration man behöver, utöver de personliga misslyckandena. På vilket vis gagnar det en SM-final?

(Dessutom blev det inte lika för alla.)