Hagbard är hemma igen!

Stor å lurvig å otroligt skön att gå på, ligger han på golvet. Man behöver definitivt INTE vara rädd att bli stångad!

Eftersom vi tog vara på ett vårskinn, så fäller det och är lite ihopfiltat på sina ställen, rekommenderas alltså inte att ha i ex soffan. Men som matta, eller underlag till hundarna, fungerar det ju ypperligt.

Jaffa är skeptisk, medan Ellen redan provlegat, med nosen inburrad i den lena ullen.

(Ev kommer det till våren att finnas färdiga, tvättbara lammskinn till salu. Vita o grå.)

Ikväll anlände fyra höga belysningsstolpar med fundament som ska grävas ner djuuupt. Hujeda mig.

Per har tagit ledigt från jobbet å snickrar för fullt i lektionssalen, jag har beställt ny whitwboard (den gamla vart ju liksom överkörd, remember?) och ska måla fönstersmygar i kvällsmörkret.

Men först ska jag göra en äppelpaj å presenta min kära karl med. Himmel, vilken tur jag har! Det föll ju liksom väl ut, att för sådär 16 år sedan skicka honom en leverpastejmacka med gurka, i ett litet (kladdigt) brev på postern...