anjasflock

Direktlänk till inlägg 20 januari 2010

Grubbleri

Av Anja - 20 januari 2010 10:38

Ja, GRUBBLAR är vad jag gör om dagarna.

Som de flesta vet vid deta här laget, har vi konstaterat att lilla Me har fel på hörseln. Alltså hon HÖR, men kan inte lokalisera ljudkällan. Kan vad jag vet vid detta laget, bero på dövhet på ett öra. På måndag bär det av till Kalmar för sövning och mätning. Då först får vi något slags definitivt besked.

Måste ju åxå i sammanhanget nämna, att det känns ytterst obekvämt, att bara åka in på morgonen å dumpa henne där, för att avvakta i princip hela dagen på besked, när allt är klart?? hon är bara en liten bebis ju och jag vill vara MED! Inte vara ovetande om hur hon upplever situationen och inte ha henne sittandes i bur på djursjukhushuset EN SEKUND mer än nödvändigt...

   Nä, jag får allt ta o ringa dem å styra om det där lite... Måste ju åxå veta säkert, att jag får träffa veterinären på plats och diskutera! Hu.


Men vad GÖR JAG??????

Att något är galet är ju liksom faktum. En undersökning kan tala om vad, men ändrar ju inget. Herregud vad svårt. Mitt lilla impulsköp..... Hon ska ju trots allt hänga med på mina tävlingsambitioner, är det tänkt. Om allt går som det ska, är ju meningen både agility på toppnivå och naturligtvis finns ambitionerna att tävla vallning...


Utgångsläget är alltså att starta "karriären" med en handikappad hund.

Många tycker att det självklara vore, att lämna tillbaka henne. det är även vad mitt logiska tänkande säger. Vägen fram är tillräckligt svår o tidskrävande ändå... Mitt hjärta säger annorlunda. Någon jävla mening måste det finnas, att jag blev förtjust just i denna hund, utan att veta i princip NÅGOT om kombinationen. Någon mening måste det vara att hennes tilltänkta husse lämnade återbud...


Jag vacklar.

Men det finns ju en liten jäkel i mig som redan börjar fundera över metoder. Vad behöver hon kunna, för att vardagen o tävlandet ska fungera? Hur lär vi oss det? Hur får vi det att fungera? Om hon smiter efter vilt i skogen å kommer utom synhåll -då är det kört om hon inte kopplar på näsan. Hon kommer inte att ha en CHANS att förstå, varifrån jag ropar! (Tro mig, vi har testat)

Hur blir det i vallningen? Det finns som tur är, otroligt duktiga vallhundsförare som kört hundar med liknande problem att fråga. Jag har bara dragit mig lite för det. Är så jäkla trött på att fundera, så det finns liksom ingen energi kvar.


OM jag INTE ska behålla henne, måste jag bestämma det fortfort. Och bara tanken på att rent fysiskt ta henne i famnen och räcka över henne till någon annans armar får tårarna att skvala.   

Men är det bara jag som är blödig då???

"Det går över!" "Det kommer att finnas mängder med FELFRIA hundar att välja på!"  osv.......


OM jag behåller henne då?

Kan jag till 100 procent gå in för, att köra på som vanligt och dessutom hitta små speciallösningar? Eller kommer något slags försvarstankar att slå en kil mellan oss? Kommer jag att vara på min vakt, leta problem, hålla henne på avstånd för säkerhets skull? Ifall det senare, tänk om ett år, INTE fungerar??? Blir det lättare då, att omplacera?


Jag blir galen. Livet är fullt av utmaningar. Men ska man göra det svårt för sig?

Eller handlar det om annat? Är det helt enkelt en utmaning för mitt ego? Eller mig som hundtränare? Eller mitt förnuft?


Lilla Me........ Vad tokigt det blev.

 
 
Ingen bild

Birgitta

20 januari 2010 11:11

Usch o fy! Jag lider med er! Sådana beslut ska man inte behöva ta! =( Ja vad är det för mening med detta? Om man nu inte ska se in i framtiden när det gäller sig själv så kan väl någon annan hjälpa till! Massor av kramar Birgitta

 
Ingen bild

Birgitta

20 januari 2010 11:13

Måste bara berätta att säkerhetskoden för att skriva ovan inlägg var "seak"! Tänkte inte på det först! /B

 
Anna m Fonz & Arvid

Anna m Fonz & Arvid

20 januari 2010 11:17

Jag vet iallafall en hund som var döv på ena örat som tävlade agility & lydnad utan att det märktes så vitt jag kan förstå. Själv tränade jag en helt döv hund för flera år sedan, men hon hade blivit döv på gamla dar och det enda som man behövde göra var att träna in mycket bra visuella signaler. Sedan lärde hon sig att hålla koll på mig och kunde gå lös som vem som helst trots att hon sprang fort och gärna!

Men jag förstår att det känns jättetråkigt och svårt att veta vad man ska välja att göra! Ta tid och känn efter så kommer rätt beslut till dig!

http://www.3vallare.se

 
Sara

Sara

20 januari 2010 11:32

Jag vet att det är skillnad på människor och hundar, men jag tror ändå att Me kan bli hur bra som helst. Man lär sig som handikappad att tackla situationer på ett annat sätt. Även om saker är lite svårare ibland, så går det ändå MINST lika bra (och ibland faktiskt bättre eftersom att man anstränger sig mer), bara man inte ger upp. Och så so du och dina hundar är så tror jag inte att Me blir en sån som ger upp. Lösningen till handikapp som detta (jag har ju exakt samma själv fast med nedsättning på det hörande örat) är i min mening; tänk annorlunda, använd hjärnan. Det gäller ju i så fall både dig och Me, men jag tror att det är både lärorikt och utvecklande för er båda. Det har det varit för mig, och nu är jag tacksam över mitt handikapp och vad det gett mig. Just precis, GETT, för det ger mycket mer än vad det tar, bara man vågar och inte tror på alla som säger att man inte kan. Man kan, men på ett annat sätt, man måste som sagt bara tänka lite mer och lite annorlunda.

Jag känner med er båda, och hoppas att det ska lösa sig. Följ ditt hjärta Anja, du har ett klokt, fint och empatiskt sådant!

http://borgis.wordpress.com

 
Ingen bild

Emelie&Flex

20 januari 2010 12:34

Gud va tråkigt att höra.. Jag har inte mycket att säga mer än, finns det någon som kan ge henne ett riktigt liv, med de bästa förutsättningarna är det ju du Anja. Skickar en varm kram!

 
Sari

Sari

20 januari 2010 14:25

Åh, vad tråkig läsning. Vad du än bestämmer dig för så kommer du att göra rätt val!

Tröstekramar till dig!!!

http://www.vallningagilitylydnad.blogspot.com

 
Henric

Henric

20 januari 2010 15:04

Och detta är bara en i raden av valpar med problem. Faktum är att inte en enda person jag känner hyffsat väl har fått en relativt problemfri hund de senaste åren, utom då Jaffa - som kanske inte blir någon VM-hund i agility, men som i varje fall funkar bra för övrigt.

Hund 1: Nevrotisk och människoagressiv i trängda lägen.
Hund 2: extrema problem med stress, och är nevrotisk och människoagressiv. Biter folk till höger och vänster utan provokation.
Hund 3: Har extrema problem med stress och flippar ur totalt så fort han ser ett agilityhinder
Hund 4: Dog vid 1 års ålder av ett genetiskt fel i ryggen
Hund 5: Pip, som har alla bokstavskombinationer som finns och lite till
Hund 6: Me, som har problem med hörseln

Så, hur har vi andra hanterat det?
1: Sålde den efter ett par år, eftersom de inte kunde lita på hunden tillsammans med sina barn. Hon bor nu tillsammans med en tjej på ett särskilt boende för handikappade, och vad jag har hört fungerar allt bra.
2: Gör ingenting åt saken, utan låter det fortgå eftersom dåliga beteenden ska ignoreras....
3: Har jobbat med hunden för att få bort sstressen så gott hon har kunnat, och han har blivit bättre, men de har en bra bit kvar.
5: Diskuterade så sent som för en månad sedan över huruvida vi skulle avliva henne eller ej. Men vi fortsätter att streta på, så får vi se hur det blir efter ett par löp. Hon har faktiskt blivit bättre den senaste månaden, men frågan är om vi orkar med det konstanta jagandet av henne i 10 år till för att hålla hennes stress i schack, om det inte blir bättre.
Ett av de större problemen nu, är att det blivit inpräglat att vi är farliga och obehagliga så fort hon är uppe i stress eftersom vi i vår desperation och okunskap för några månader sedan använde metoder som kanske inte var helt lämpliga för att försöka hålla henne på mattan, och det får vi verkligen sota för nu.

http://www.henricrosvall.se

 
Ingen bild

Sonja o flocken

20 januari 2010 15:29

Jag ska börja som Birgitta la till: koden till det här meddelandet är: mera
Det måste betyda att du ska göra mera! = begär på djursjukhuset att får vara med. Du är så hundvan, att det inte ska stöta på hinder. Jag kämpade med näbbar o klor första gången Mpenzi skulle sövas. Jag vägrade lämna henne. De sa absolut nej till att börja med men var tvungna att ge sig för sakliga argument. Och sådana har du!
Mera=du har nu 4 hundar i flocken - att sedan den 4:e halkade in litet plötsligt spelar väl ingen roll. Hon kommer att lära sig och du kommer att lära dig att handskas med hennes hörselfel. Du kommer att kunna skriva en bok om att träna hundar med hörselfel!
mera= Anja ger sig inte om än det blir litet annorlunda än det var tänkt från början!
Kramar från oss

 
Ingen bild

Lotta

20 januari 2010 15:59

Jättetråkigt. Verkligen! Men förstår inte hur du ens kan överväga att lämna tillbaka henne. Du som är hundvan kommer kunna ge henne ett bättre liv än någon som är ovan, och hon har ju redan tillbringat sin första tid hos dig, så där är hon ju trygg. Tror att alla problem går att övervinna. Hur hade du gjort om det gällt ett handikappat barn?..
Tycker helt enkelt att du ska be uppfödaren om en viss del av köpesumman tillbaka, och sedan göra så gott du kan för din hund.

 
Elisabeth & bc-killarna

Elisabeth & bc-killarna

20 januari 2010 16:10

Vill bara säga att vi tänker på er och det är så himla tråkigt att det blev såhär. Sen kan man ju inte säga så mycket förrän testerna är gjorda och veterinärerna sagt sitt. Men jag är säker på att vad du än beslutar så blir det rätt beslut med utgångspunkt från dig och från Me.
Många många kramar från oss i Kärra!!

http://www.loveofrasse.dinstudio.se

 
Mita

Mita

22 januari 2010 11:03

På tisdag nästa vecka ska vi hörseltesta 9 Dogovalpar, det går att leva med en enkelsidigt hörande hund men det kanske inte är det optimala då du ska tävla med henne, vi sålde en dogotik som var fullt hörande på hörseltestet men sedan övergick hon till stendöv, de fantastiska människoran som äger henne jobbar med laserpenna för att fånga hennes uppmärksamhet och det går förvånansvärt bra, men det är bara vardagslydnad.
Vi köpte ju en dogohane som vi skulle ha i avel men märkte snabbt att han var halvt hörande så vi sålde honom vidare som sällskapshud och det fungerar alldeles utmärkt.
Ang hörseltestet på henne så undrar jag varför du inte är med, vi kommer att vara med på tisdag hela tiden, jag tycker inte att du ska lämna henne.
Och då får du ju svar på en gång, du får ju se kurvorna på testet.
Hoppas det löser sig, kram Mita

http://rocotopeppers.bloggplatsen.se

 
Jenny

Jenny

23 januari 2010 12:32

Brukar titta in på din trevliga blogg ibland... Men så trist med Lilla valpen :-(..... svårt beslut och jag förstår verkligen dina tankar. Att jämföra med ett handikappat barn går inte. Faktiskt. Så plättlätt är det inte. Lycka till vad du än bestämmer dig för!

http://www.jennymorales.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anja - 16 februari 2017 10:40

12-14 maj är det dax igen! Välkomna till öland och såklart Bläsinge bygata på vårfest. Här hemma håller vi som vanligt Öppen trädgård, med både fiskdamm, sköldpaddsdamm och lilla gölen, full av grodyngel. Här finns även kryddgård, stenläggningar, l...

Av Anja - 23 september 2016 14:26

Konstnatten fredag den 30 september kl. 19-24: Nattvandring i dammträdgården. Medtag gärna ficklampa! Vi bjuder på en mysig rundtur bland dammarna i skenet av marchaller och ljusslingor.   Lördag den 1 okt håller vi Öppen Höstträdgård...

Av Anja - 18 juni 2016 09:31

Välkomna till Bläsinge bygata och Norra Möckleby på öppna trädgårdar, konst och konsthantverk! Självklart håller även jag öppet, med trädgårdsinspiration, betongkrumelurer, dammar mm. Vi hade massor av besökare under Spirar-dagarna, så jätteroligt....

Av Anja - 25 maj 2016 19:30

Ja hej å hå, nu är det dax igen..... Jag trädgårderar och gjuter betongkrumelurer för glatta livet. Försöker passa in hunderi och valpbestyr samtidigt. Så roligt och så självpåtaget jobbigt! Puh!   Varmt välkomna till Bläsinge 27-29 maj! Här är f...

Av Anja - 21 januari 2016 14:28

Det har varit ett händelserikt trädgårdsår och tack vare en engagerad och händig man, har vi genomfört ett par drömprojekt! Per byggde färdigt det nya staketet mot vägen och en ny gånggrind. Himmel så bra det blev!!     Innan Öland Spirar, bestämd...

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25 26 27 28
29
30 31
<<< Januari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards