En påse blandat direkt från huvvet...

Två härliga kurser idag. Den första testade lite agility med unghundarna: Hopphinder å tunnel. Det är såå roligt när det liksom tindrar till i ögonen på jyckarna och man riktigt SER hur de får en känsla av att BEMÄSTRA uppgiften och flyger mot lilla godisskålen!  

Den andra gruppen hade kursavslut i strålande sol o blasksnö! Jag fick ta av mig jackan å det var varmt ÄNDÅ!! Härligt, även om jag fasar för lervälling på träningsplanen framöver.... DUKTIGA små valpar körde en liten bana, med allerhanda små moment! Kulkul!

Alla hundar, inkl egna gänget lekte å minglade i solen efteråt. Me bar sig lite illa åt vid ett tillfälle och det var första gången jag "sög" henne i farten och på allvar sa åt henne att LÄGGA AV! Ta mig tusan, om det inte hjälpte. Iaf för denna stunden. Liten såg ut att ha en ngt ödmjukare inställning efter den betan.

Hon och syrran Bits är väldigt jämna i storlek, även om de verkar skilja sig i temperament och ffa utseende.

Jaffa har blivit faster! Brorsan Jake är pappa till EmenEm´s N-kull!

Det väcker lite tankar... Har nuddat vid det förut, att kanske kanske vilja ta ngn valpkull och med Jaffa känns det som om vi ev kan tillföra något vad gäller vallningen. Men jag är inte säker. Det för ju så vansinningt mycket med sig... Kostnader... Risker... Ansvar... HU!

Och kritisk är jag ju. Är lilla hunden tillräckligt bra? Fördelar/Nackdelar?? Har jag kunskap nog? Ork? Lust? Hmmm. Vi får se.

På minussidan ligger ju hennes storlek, ja inte spelar det ngn roll i fårhagen, men för presumtiva agilityfans. Åksjukan är ju även den en sak.

På plussidan tycker jag nog att hon är läcker i vallningen! Hennes brister ligger ju mycket i att ha MIG att släpa på, som inte till 100 kan förvalta hennes intensitet. Hon är väldigt rakt PÅ djuren, det är ju både bra å "dåligt." Men ffa är hon ju fullkomligt "dead keen" på att VALLA!!!

Lilla Stålmusen är även den mest otroligt VÄNLIGA lilla vovven jag har. Tyst, cool, älskar alla människor, helt otrolig förmåga att koppla av... Fullkomligt överdjävlig på att fatta SNABBT! Ja, hon är ett litet gullebarn, helt enkelt! Aja, vi får se....

Tränat. 

Körde agility med Chili i ridhuset i veckan. Har ju tyckt att hon är såå jäkla BRA och DET tycker jag fortfarande! Men nu bjöd både Meta o Matilda på kluriga banor och MINA brister som handler blev ju rätt uppenbara... SUCK!

Nu jäklar i havet måste jag skaka av mig vintervilan och göra mig FÖRTJÄNT av min glimrande lilla agilityhund!!

Me.

Jag har haft svårt med den rätta motivationen att träna på sista tiden. Det blir lite klickertrix och övning i att kampleka i olika situationer, men inte såå mycket mer.

Någon form av känslomässigt försvar. Jag vet. Har inte märkt ngn försämring av hennes hörsel, men nästa test (kanske i slutet av mars?) får ju avgöra allt. Konstaterade iaf att jag nog faktiskt kommer att bli lite chockad, om det visar sig sämre. Ja, lilla hunden... Hon är fortfarande lika fantastiskt kelen och helt överförtjust i ALLA slags människor.

5-månadersfasoner börjar dock krypa fram, större självständighet, vass mot andra hundar, ett jäkla humör vid matskålen, resursförsvar (inte mot folk), ja lite sånt. Några mesproppar är de då inte, dessa ungar!  

Ellen.

11 år, still going strong. Damen hänger i, men jag märker ju, attt hon sover mer och mer. Börjat få lite dåligt mörkerseende och det vete katten, om inte hennes hörsel börjar svikta lite. Nä, det är inte enbart kärringfasoner, jag tror faktiskt inte alltid hon HÖR mig. Älskade beiga lilla prinsessa!! Vad gör jag med alla valpar och problemhundar när inte du längre finns och kan assistera?????  

Äääää, det tänker vi inte på nu!

Här kommer lite gullebilder från fikapaus hemma hos Elisabeth. Jaffa o Me minglar med gullungen Celvin och turas om att PUSSA sönder honom!  

Camilla fotade!