Älskade lilla Me...

Hon är i alla fall levande med hem från dagens veterinärbesök. Hade förberett mig på det värsta och nu är jag helt slut efter alla tankar och sorg -uttagen i förskott. Tack bästa Cilla för sällskap o moraliskt stöd o alla andra vänner som frågar och oroar sig med mig!  

Hur det gick...

Ja, vid palpation märktes iaf inget på varken höfter eller knän. Däremot reagerade hon ordentligt över en ländkota. Röntgen visar fina höfter och inget alls med "bakre paketet", ingen snedhet, alla skelettdelar sitter å ser ut som de ska. konstateras en inflammation runt kotan och 30 dgr med Rimadyl. Varför det blivit så, kan man ju inte säga. En smäll för ett bra tag sedan som inte läkt ut, eller ngt litet som ger klämd nerv...??? Efter kuren med Rimadyl är förhoppningsvis allt bra, MEN risk finns ju, att ngn underliggande orsak återstår och att symptomen kommer tillbaka.

Då måste jag fatta ett nytt beslut, för DÅ kommer hon ju inte att hålla som arbets o tävlingshund... Fy för faaan.

Återstår även att upptäcka, om hennes brist på glädje, kamplust och energi vid träning, ändrar sig nu om hon blir smärtfri. Hoppas hoppas!!!!! För om det inte blir bättre, spelar det ju ingen roll hur frisk hon är -då är hon ändå inte rätt typ av hund för mig. Men hoppas, hoppas, hoppas.....

Summa summarum är att jag iaf har en LEVANDE hund, att jag inte inbillade mig allt och att jag eg fått precis ett så luddigt besked, som jag INTE ville ha. Blandade känslor mao. Men älskade lilla hunden är hemma, tuggar ben och är lyckligt ovetande.