Älskade lilla Me...
Hon är i alla fall levande med hem från dagens veterinärbesök. Hade förberett mig på det värsta och nu är jag helt slut efter alla tankar och sorg -uttagen i förskott. Tack bästa Cilla för sällskap o moraliskt stöd o alla andra vänner som frågar och oroar sig med mig!
Hur det gick...
Ja, vid palpation märktes iaf inget på varken höfter eller knän. Däremot reagerade hon ordentligt över en ländkota. Röntgen visar fina höfter och inget alls med "bakre paketet", ingen snedhet, alla skelettdelar sitter å ser ut som de ska. konstateras en inflammation runt kotan och 30 dgr med Rimadyl. Varför det blivit så, kan man ju inte säga. En smäll för ett bra tag sedan som inte läkt ut, eller ngt litet som ger klämd nerv...??? Efter kuren med Rimadyl är förhoppningsvis allt bra, MEN risk finns ju, att ngn underliggande orsak återstår och att symptomen kommer tillbaka.
Då måste jag fatta ett nytt beslut, för DÅ kommer hon ju inte att hålla som arbets o tävlingshund... Fy för faaan.
Återstår även att upptäcka, om hennes brist på glädje, kamplust och energi vid träning, ändrar sig nu om hon blir smärtfri. Hoppas hoppas!!!!! För om det inte blir bättre, spelar det ju ingen roll hur frisk hon är -då är hon ändå inte rätt typ av hund för mig. Men hoppas, hoppas, hoppas.....
Summa summarum är att jag iaf har en LEVANDE hund, att jag inte inbillade mig allt och att jag eg fått precis ett så luddigt besked, som jag INTE ville ha. Blandade känslor mao. Men älskade lilla hunden är hemma, tuggar ben och är lyckligt ovetande.
Eva
9 juni 2010 14:55
Ja fy vad man kan oroa sig för de små liven. Hoppas nu att vila och Rimadyl hjälper lilla Me. Det låter ju logiskt att träningslusten uteblir om man har ont...
Jag håller tummarna!
http://seglinge.se
Anna
9 juni 2010 15:40
mer osäkra besked med den lilla hunden! Herregud så jobbigt!! Raka besked hade varit lättare att hantera än luddiga då man inte vet hur och om och när osv..
Tänker på dig gumman!
Vi ses i helgen! :-D
Kram
http://www.annas-funderingar.bloggagratis.se
Åsa
9 juni 2010 16:25
Ja du Anja, vad ska vi hitta på med det söta lilla spöket. Hade ju varit skönt att nån gång få ett klart besked. Men nu väntar vi igen och kanske blir vi klokare...
Kramar
Chrillan
9 juni 2010 21:22
Åhh så jobbigt du har det med den lilla söta Me.. Jag förstår hur du känner det jag har ju samma tankar om Hugo.. Visst det är ju inte exakt samma problem med honom men han har PRA och är blind, fårgan är ju hur länge han kan ha det så.. Jag ser ju att han inte alltid har det så lätt..
Tänker på er!!
Kram kram
http://www.fluffybunnyfeet.se
Birgitta
10 juni 2010 08:09
Åh du lilla underbara söta hund! Skönt att höra att det var någo som förhoppningsvis kommer att bli bra! Har man ont så vill man ju absolut inte träna mm. Måtte allt bli bra! Tänker på er! Bamsekramar
Cilla
10 juni 2010 08:39
Vänta och se, vänta och se........Det verka vara livets mening.
Men nu vet vi att du inte är inbillnings-sjuk, vi vet att hon blir smärt fri nu,. sen är det bara at vänta och se....
Intressant om hon ändra lite tränings beteende lilla söt Me.
Håller tummarna!!!
Kram Cilla
Emma, Zappa, Deia
11 juni 2010 12:36
Tyvärr vet jag exakt hur tärande den där ovissheten kan vara eftersom jag precis har gått igenom samma sak med Deia (fast med sorgligt slutbesked). Håller alla tummar & tassar vi har för att lilla Me blir bra iaf!!
http://www.nattlejonet.com
Madde
29 juni 2010 11:59
Allt kommer att ordna sig med lite piller och vila;-))
Vi håller tummarna och ber alla böner som vi kan.
Kram, Madde