Lilla Me. Hur gör vi?

Utan Rimadyl har hon varit nu i ett par veckor. Skillnaden jag märkt under behandling för den onda kotan, är att hon emellanåt lägger tyngden bakåt ordentligt när hon kampar och att hon hoppar på folk. Ouppfostrat javisst, men i mina ögon ett gott tecken!

Häromdagen klämde jag igenom hela ryggraden ordentligt och oj, visst blir hon stel o avvaktande när jag kommer till ländpartiet. Dock inget pip. måste dock ta mig i kragen å boka ny tid hos favvovetten, för ordentlig uppföljning. Hon VET ju var hon ska "sätta in stöten..."

Och vad gör jag om hon reagerar med smärta igen???

Jag har ju knappast låtit henne jobba hårt med något... Hon har inte nämnvärt ansträngt sig med nåt. Bara simmat lite, kutat med de andra, träffat fåren EN gång och inte kört några hopphinder, annat än ett par tre skutt över 30 cm.

Har hon alltså ändå ONT av ett normalt vardagsliv... då känner jag att jag måste ta bort henne. (Jo, det går bra att skriva detta just NU. Emellanåt stänger man av hjärtat. Håller distansen o låtsas att man skriver om en galge i en garderob. Eller nåt. Typ.)

Och om hon INTE har ont? Har hon ändrat sig i sin "träningsattityd"? Svaret är... Nej. Inte nämnvärt. det stämmer inte riktigt. hon är liksom inte PÅ och kan närmast beskrivas som ointresserad. Lite svårt att förklara. Jag kan lugnt konstatera att hon INTE blir min nästa tränings/tävlingshund. Jag måste vara förnuftig. Vi klickar INTE träningsmässigt! Jag KAN inte ha en liten 9-månadersvovve, som jag måste motiveramotivera hela tiden. Som står och tittar förundrat på mig, utan svansvift och så bara... går iväg å nosar lite.  

Jag tar sats nu, kära alla vänner och skriver följande:

Me kommer inte att bli kvar här i längden, även om hon blir/är bra i ryggen.

Hon är en ljuvlig liten hund!! ÄLSKARÄLSKAR alla människor, både vuxna o barn, otroligt miljöstabil och opåverkad av oljud! När det åskade som värst och Ellen stod bredvid henne å skakade, la hon sig med en suck under bordet (vi satt UTE) och sov gott. Det finns INGEN stress i hunden. Tassarna på backen. Och TÄND på fåren.

Nackdelar? Tja öronen då. Även om det inte märks övh till vardags. Lite jaktintresserad och har svårt för hundar hon inte känner. Utom shelties;)

Ja herregud. älskade lilla vän, som det blev. Satt å grät på stentrappan kl 04 härom morgonen med liten Me bredvid mig, som tryckte sin panna mot min hals å pussade pussade...

Jag kommer först å främst att kolla hennes rygg igen, med hjärtat i halsgropen. Sen... får jag se vem/vilka som änglarna skickar att vilja ta över en levnadsglad liten vovve, som allra mest vill kramas å pussa sig fram i livet.  

Hur fan i helvete karar jag det...???