Idag har Qvicka å jag praoat   hos Christer på Runstens Gård. 

Det enda "jobb" hon har på hemmaplan just nu, är att hålla undan 13 tackor från pelletsfodringen... Viktigt med nya erfarenheter, så jag tog kontakt med Christer och bjöd in mig på lite träning!

Känns ju samtidigt lite nervöst, man vill inte komma och ställa till något, men jag litar helt enkelt på att Q ska lyckas hålla huvudetkallt och ffa LYDA om det hettar till!

Det var de dräktiga gotlandstackornas tur idag, att sorteras upp i grupper. Om ett tag ska även lammen sorteras å vägas, då hoppas vi få komma tillbaka! ¤blinkblink¤

Jag har ju upplevt Qvicka som aningen försiktig i vissa situationer och det kändes toppenspännande att få se henne inne i ett fårhus med massor av djur. Något hon inte hunnit uppleva innan! Vi fick börja med att trycka undan 50 tackor, för att kunna bygga sorteringsfållor. Lilla ungen bara klev rätt på och sa tjena tjejer, maka på er!  

Nedan: Men hallå vad många bän!

Sedan var uppdraget att plocka ut ytterligare ett 50-tal, från ett intilliggande fårstall och ta in till de första. Jag följde med henne in å runt i den stora fållan och de prilliga tackorna blev nog förvånade över en ny hund. En liten formligen galopperade fram till Q för att nosa! Qvicka stod blickstill och tryckte sedan fint ut dem. Jag la henne i god tid och fåren satte fart ut genom dörren. Vi väntade med att gå efter -Q tyckte det var lite förfärligt att de försvann ur synhåll, men höll igen sig bra.

Sedan var uppdraget helt enkelt att ligga STILL i den stora fållen med ca 90 djur och dessemellan försiktigt trycka lite, för varje gång ett nytt gäng skulle plockas fram för sortering. Mao mer träning av att bara vara, än just vallning, men ack så nyttigt!! Jag behövde inte tjata en enda gång, ungen låg still. (I gott sällskap av Tim, 8 år)

Däremot fick jag vid ngt tillfälle ta henne i kopplet och hjälpa lite när det blev dax för "get up!"

Ovan: Himmel vilken bild... 

Sen avslutade vi med att flytta gängen till respektive nya fållor, mission accomplished! Överlag kändes det finfint. Det vi behöver träna mer, är att hålla ut längs kanterna i små utrymmen. det har vi ju i pricip aldrig gjort.

Javisst ja, på slutet, när Q stod å passade får för att ge plats åt "påfyllning" av djur från andra änden, var hon helt plötsligt helt omringad av får, varav några väldigt noggrant nosade av den lilla hunden. Q stod som en staty. Jag fick såklart rycka in å plocka ut henne, men hon kändes helt oberörd.

Snuttan, nya erfarenheter i bagaget har vi nu, tack för det!