Årets valltävlingspremiär avklarad!

Efter den totalt urdåliga agility-årspremiären, kändes vallningen bra mycket bättre och tryggare.

Skånes VK bjöd på mysig, avslappnad stämning, trevliga människor och sjysst väder! Dessutom stod vi med HugoHusbil under tak och med utsikt över tävlingsbanan -de ni!

Härligt öppet, lagom böljande fält med toppenöversikt. Fåren var ungtackor av päls, på lördagen med ngn äldre tacka i varje flock. De var lätta på fötterna -skojiga att valla på och en utmaning.

Qvicka hade startnummer 4 och vid genomgången pratade alla om det starka draget till hanteringen och om hur springiga de var. Jag blev till slut skitnervös av detta med hur svårt det skulle bli. Herregud, vad gjorde vi där? Men nånstans vet jag ju, att lättfotade får passar Q rätt bra...

När de tre hundarna före mig körde syntes lite vad folket menade. Hundarna var tvungna att hålla STORT avstånd och även på detta avstånd, var fåren väldigt lättsvängda. Men de hade BRÅTTOM, kutade en bit och så tvärstopp, vända upp, titta på hunden och så igång igen. Framdrivningsgrindarna missade många då djuren tryckte vänster förbi och det blev ganska knyckig vallning.

Jag hade en plan när jag stod vid stolpen: Vänsterhämt, låta henne stanna kort om hon ville (dvs i draget), ligga på vid varje steg och hålla kontakt med både röst å vissla. Hela tiden. Nu jäklar.

Qvicka går ut toppenfint, stannar perfekt i draget och gör ett skitbra upptag. Jag är beredd, nu rusar e snart. Men döm om min förvång, när flocken kommer i rask trav och Q tar styrning och håller dem spikrätt på linjen heeela vägen till stolpen...?! Det blev så lugnt och bra att jag blev helt förvånad och ta mig tusan om jag inte kom ihåg att hjälpa henne hela vägen runt åxå, med rätt signaler och allt. (Jag blåste inte fel EN enda gång på hela helgen, de ni!!)

Det enda riktiga stoppet fick vi runt stolpen, där började de leta flyktväg och det gällde att passa dem varje steg runt. Men så vidare och iväg. Hej å hå, fint gick det. Travtravtrav... Bara sådär, liksom. Jag hann till och med tänka TRÖNINGSmässigt och ropade in Q när hon blev för vid.

Vid delningen blev jag spänd å lite nervös, hade ingen riktig plan. Lyckades dock stanna upp, samla ihop mig å andas ett par sekunder, innan jag tog tag i det. Qvicka lyhörd och tålmodig. Pillade lite, de börjar röra sig liksom på linje, hittar ett litet hål, trampar till och tjoff poff in med hunden. Full pott!

Fållan tog lite tid. De skulle INTE in. Duktig Q parerade upp blixtfort när en tacka gjorde en tjuvrusning! De försökte även ngn gång rusa förbi mig, men vad faan, sista momentet -INGA varv runt fållan nu tack!! Skit det var som att stå på glas och till slut gav de upp och gick långsamt långsamt in. In i det sista tittade en tacka efter möjlighet att smita utanför... Svettigt!! De som inte känner mig, tyckte nog det en konstigt förare som gjorde grodhopp när väl grinden var stängd bakom rumporna! Men lycka, vilken duktig vovve och vad jag kände att JAG var duktig åxå. Bara en sån sak! Bästa rundan vi gjort och det räckte till seger!  

Utgång 20/20
Upptag 9/10
Framdr 19/20
Fösning 19/20
Drivning 9/10
Delning 10/10
Fålla 8/10

Summa: 94 p (Hämt 48)

Söndagen bjöd på än mer utmaningar: Lika springiga (men ROLIGA!) får, dock nu var det liksom rejält drag åt två håll i starten, plus att första fösbenet låg rakt mot uttagsfållan och dit hade de brådis!!

Även nu hade jag en plan och bestämde mig att skicka vänster igen. Men nu stannar Q något lite kort, antagligen kände hon draget till utställningen som låg precis till vänster. MEN, där hon ligger står hela flocken på span högerut -mot uttaget. Fasen! Visslar henne lite lite till åt vänster. Hon har ett superfint djup bakom, så de märker henne inte ens, tills hon kommer och då försöker de dra hö. Men där är Q och styr upp! Duktiga fina hund, ingen travtrav idag, nu är det galopp hela vägen. Vi hinner ändå med och styr upp bra, även om hämtpoängen blev sämre (42), så känns det att vi klarade en större utmaning riktigt skitfint!

Rundningen vid stolpen ger ju inga stilpoäng tyvärr, för det var en supersnygg sådan, om jag får säga det själv;) Sen iväg rätt i draget mot grindarna. Fåren sätter fart och det hjälper ju inte att stoppa hunden, de springer ändå.

Här nånstans börjar jag känna mig stressad (dumt!!) och min plan att låta Q ligga ute på högerflank håller nästan hela vägen. Det känns dock att hon tappar kontakten med djuren och jag kan inte riktigt göra nåt åt det.

När vi sen ska vända flocken vänster genom gindhålet, skickar jag för tidigt. Min plan var att bara stoppa upp lite för att få en tajtare sväng, så onödigt! Nu vänder hon flocken istället så de går förbi grinden till vänster. Jag försöker hinna styra upp men det resulterar bara i att Q hamnar kl 21 och fåren skjuter fart i draget igen. Här känner jag att det bara blir stressigt och fel, så jag låter Q fortsätta vä upp och få stopp på flocken. Ta kontroll. Sedan tar jag tillbaka, låter henne putta dem bortåt en bit igen och kallar in. Bryter.

Jaja, om inte om...

Glad å lite nöjd ändå, över en toppenlydig hund och inga felvisslor och ett fintfint svårt hämt.

Elisabeth med duktiga Wille fick vinna istället, på suveräna 88 poäng!

Alltså, nu vill vi ju bara fortsätta träna, utvecklas och tävla! Men... nu väntar valpar, bokrelease, utställning och öppen trädgård...

Helgens småstjärnor, kusinerna: Wille och Qvicka